Inte tusan vill jag det. Men nu känner jag det komma krypande. Precis som hösten och mörkret. Det kryper liksom in under skinnet på mig lite i taget.
Plötsligt en dag så är jag en bitterfitta.
Nope. Så kan vi inte ha det!?
Om jag nu ponera hur jag skulle bli som bitterfitta. Hur skulle jag kunna göra andras tillvaro sur.
-Vända allt positivt till något negativt
-Tjura högljutt så att andra hör.
-Tjura lite för länge än vad som anses som acceptabelt.
-Inte använda blinkers i rondeller.
-Alltid kontra alla samtalsämnen med en egen historia som är lite värre än den föregående.
-Givetvis va allt bättre förr.
– Avbryta alla som försöker prata med mig.
-Skälla på stackars oskyldiga i min omgivning.
-Alltid komma 25 min försent. Skylla på någon annan,givetvis.
-Alltid kritisera
-Aldrig vara nöjd.
-Råka att trampa folk på tårna. Bokstavligt talat. Med klack
-Knyta ihop alla Fredrics vindsurfingtampar.
Oj vad jag inser att det finns många bittra människor där ute, som gör sånt här varje dag.
Jag tror inte att de behöver mig med som är bitter. De klarar sig nog bra utan ytterligare en pessimist kandidat.
Så hur bryter man då trenden. När man känner att den där inombords sura tanten kommer framhasandes…
Ska man bara göra tvärt om?
Ja allt utom de två sista punkterna. För sånt kan ju hända ändå.
😉
Puss och god natt
/Nina
(PS, ja bilden skulle kanske användas i min andra blogg egentligen. Men nu blev det inte så. Det blir sällan som man tänkt sig.)
