Fan vilken förvirring

När någonting händer som vänder upp och ner på hela ens liv. Hela ens tidigare uppfattning kring hur livet var, såg ut och vad som var viktigt. När alla förutfattningar byter betydelse i den grad som mellan sommarens grönskande natur i jämförelse med vintern kala och karga landskap. Det är klart att det blir en kris.

När beslut fattas åt en, utan att man fått vara delaktig. När andras vilja och riktning i livet tas på större allvar än ditt eget. När hemligheter föds. När familjens svarta får klär ut sig i ulv-klädsel och det lilla vita lammet färgas svart. När hela ditt liv hittills byter betydelse för det grundats på lögner, svek och andras lögner.

Klart att man då blir förvirrad.

Hjärtan som blöder, tunga sinnen, blöta kinder. Andras rädsla av att bli påkomna med lögner begränsar din egen möjlighet att få ärliga svar. När lögner talats på så många språk att ärlighet är en tolkningsfråga. När sveket är så grundläggande att det är svårt att gå vidare, då allt ifrågasätts.

Det är klart att det kostar.

Förtroende är något som går fort att rasera men tar ljusår att bygga upp. Mycket vatten får flyta under broarna innan det är möjligt att gå vidare. Om det ens är ett alternativ.

Min ilska är så genuin att den är svår att släppa. Den eldar på, den kokar, den pyser ur okontrollerat och äter upp mig inifrån. Det känns så orättvist. Det är som om jag blivit utsatt för ett övergrepp.

Tystnaden som återstår.
Avsaknaden av ansvar.

Hur kan man göra så? Vad har jag gjort för att bli så grundligt lurad? Hur kan man göra så mot ett barn? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?