Vi är alla sammanlänkade. Inte bara med dem vi känner, våra vänner och familj. Utan även länkade ihop med alla människor vi har omkring oss. Genom våra relationer med människor som känner fler människor, som i sin tur känner än fler människor har vi ett osynligt nät av relationer till varandra. Även de som saknar familj eller av olika anledningar valt att leva för sig själva blir sammanlänkade genom att de syns och de finns. Någon säger hej i förbifarten. En kassörska ser hen i ögonen och säger 68 kr tack. Vi blir sammanlänkade oavsett om vi vill det eller ej.
På samma vis påverkas vi av varandra. Ibland på ett gott sätt, ibland på ett tråkigt vis. Ett leende till en förbipasserande motionär kan just då vara någonting som smittar av sig på ett härligt och älskvärt vis. På lika vis som en tonårstjej som går till skolbussen på väg hem från skolan, och får höra ”hora” ropat efter sig, påverkas av det. Oavsett om vi vill det eller ej.
På samma vis som alla våra val, våra handlingar och framför allt våra ord får konsekvenser i en handlingskedja som ibland kan vara svår att spåra bakåt. En blick eller ett par illa valda ord, kan få lavinartade konsekvenser. Konsekvenser som vi inte alltid är villiga att acceptera att vi varit med och bidragit till.
Har du sett serien ” tretton skäl varför” eller som den på engelska heter ”13 reasons why”?
Om du inte sett den, rekommenderar jag dig varmt att göra det. Alla borde se den. Alla som interagerar med människor. Utan att spoila allt för mycket, säger jag bara att den handlar om helt vanliga personer. De skulle lika väl kunna vara du eller jag. De händer saker och deras handlande får konsekvenser. Väldigt värd att se.
Vi talar ofta om hur viktigt det är att ta ansvar för sina handlingar. Vad betyder då det i ett land som är det mest individualistiska landet i världen?! Vi är ett land där alla kan och ska, om man bara vill och kämpar tillräckligt väl. Men det är inte hela sanningen. För vi påverkas av varandra. Vi lever inte ensamma med skottsäkra vacuum mellan varandra. Vi har olika förutsättningar och helt olika möjligheter. Vissa föds priviligierade och andra föds med en konstant uppförsbacke.
Oavsett med vilka förutsättningar vi sätts till denna värld borde vi alla kunna respektera varandra. Se styrkan i varandras olikheter, se hur vi kompletterar varandra, erkänna varandras styrkor istället för att peka ut varandras akilleshälar. Vi borde kunna vara snällare mot varandra. Vi behöver ju inte vara divor bara för att vara individualister.
Jag tycker mig se en trend där vi uttryckt att ”ensam är stark”och ”JAG kan” oftare än ”laget framför jaget” eller ”there is no I in We”. Jag ser även ett Sverige, där alla små öar börjar av människor börjar att se hur ensamt och utsatt det är när en kris slår till. För jag tror att en av anledningarna till varför vi är väldens mest extrema land gällande individualister, är för att vi inte haft STORA samhällskriser på ett par generationer nu. Länder som fått kämpa för sin överlevnad vet om att ensam inte är stark. Att endast de som arbetar tillsammans kommer att klara sig.
Min slutsats för dagen handlar om att vi borde vara mer måna om varandra. Alla är fina och fantastiska på sitt vis.
Alla har något att bidra med.
Alla har möjlighet att vara delaktiga i en gemenskap, om vi lyfter blicken från våra egna egon och börjar se varandra i ögonen.
Om vi lyssnar med hjärtat mer än vad vi funderar på vad vi själva ska säga i nästa mening.
Om vi verkligen försöker att sätta oss in i våra medmänniskors situation, istället för att döma.
Om vi skvallrade mindre.
Om vi tog hand om våra grannar.
Om vi tackade busschauffören.
Log mot varandra mer när vi tankar bilen.
Hjälper varandra med tunga lyft på tippen.
Ringer våra vänner för att säga ett par fina ord.
Ja, det finns oändliga möjligheter.
<3
/ Nina
