Det finns någon klokhet i att saker och ting ska vara lagom. Förmodligen mer visdom än vad jag vill erkänna för mig själv.
Lagom är ju enligt mig väldigt tråkigt. Inte bara att lagom ska vara så försvenskat att vi slutligen inte förstår att vårt “lagom” blivit någon form av extremiteter i sig. Vi är ändå världens mest individualistiska land. Det finns inget lagom i det.
Lagom borde vara någonstans i mitten på på linjalen.
Om mycket är längst ut på högerflanken och lite är längst ut åt vänster, då är väl lagom förmodligen på mitten.
Nu är det så att jag inte alltid tycker att lagom ligger på mitten.
Lagom för mig, är kanske inte lagom för dig.
Det du betraktar som jobbigt och tungt kanske jag upplever som helt….lagom.
Kan man då bli utbränd endast av att göra för mycket? Eller kan man även bli utbränd av att göra för lite?
Tillbaka till linjalen.
Om lagom är på mitten, och om för mycket är längst ut på vänstersidan. Det är där du bli utbränd för att du gjort för mycket jobbiga saker och vilat dig för lite.
Så om jag då befinner mig för mycket på den andra sidans extrema tippkant. Tristess, rastlöshet, uttråkad och understimulerad av att göra för lite. Visar du inte då samma symptom på utmattningssyndrom som någon som springer för fort i sitt ekorrhjul?
Bara en tanke.
Jag säger inte att det är så. Jag tänker bara högt.
Lagom är bra ibland, iallafall när lagom överensstämmer med min upplevelse av vad som är lagom. Det är en utmaning att hitta lagom i en grupp med olika preferenser.
Men idag, känner jag att jag inte är på lagom.
Det är kanske dags att göra nåt annat.
/Nina
