Tvättmaskinen gnisslar. Lilleman sover. Mannen är på jobbet och stora sonen hos sin pappa.
Förutom det där gnisslandet är det helt tyst här hemma.
Jag har en vecka semester kvar. Och tystnad är något som jag har ett stort behov av. Jag vill konsumera tystnad i kubik. Mer och mer om det vore möjligt.
Sommaren har passerat med stora kliv. Jag känner inte att jag riktigt hunnit med. Öronen tjuter. Alla dessa ljud!!!
Vår familj är ibland rätt bra på att leka med små bokstäver. Men den här sommaren, känns det som om den förmågan liksom glömts bort.
Allt buller, ropande, radio i bakgrunden, gnissel, skrik, gnäll, gnissel och tjurande. Varje leksak som låter. Alla prylar som piper, plingar, knarrar, vibrerar och poppar på vår uppmärksamhet stup i kvarten.
Åh, vad jag älskar den här stillheten som råder, när jag får vara själv i mitt huvud en liten stund. Sätta mig på tänkarbänken och kuckelura för mig själv.
Det var länge sedan jag skrev. Länge sedan jag bloggade. Länge sedan jag reflekterade och hade intresset att kliva ur mig själv en liten stund.
Nu ska jag nog gå och pausa tvättmaskinen. För just nu har jag möjlighet att vara helt utan ljud. Helt utan gnissel med.
II Paus
/ Nina
