Jag kämpar och jag kämpar med att inte ha någon åsikt. Det är så himla ofta jag får höra dumma argument. Resonemang som inte är konsekventa eller som när folk bara ser sin eget perspektiv.
Jag fattar att min egen åsikt i det hela, förmodligen är precis lika dum enligt någon annan. Men oj vad jag kämpar…
När vi hade bevattningsförbud för ett tag sedan, så jag samma fenomen. Nånannanismen kom fram hos folk, “Ja visst är det bevattningsförbud, men det gäller ju andra, inte mig”! Nu ser jag samma fenomen igen. Som ni säkert gissar, handlar det om att ta ansvar för sitt agerande för att inte sprida Coronasmitta vidare. Att ta ansvar!
Även när det gäller att spara vatten, källsortera, göra smarta miljöval och andra aktiva val vi i dagsläget måste tänka på för att kunna lämna en planet där våra barn. Alla kan göra något, ingen kan göra allt. Vi behöver ta ansvar tillsammans. Jag antar att det är därför jag blir så vansinnigt arg, när jag hör argument som är helt ansvarslösa. Eller argument som bara belyser en sida. Och givetvis också när man bara ser sina rättigheter, men inte ser sina skyldigheter.
Jag tycker att det är egoistiskt. Oansvarigt. Farligt och dumt på så många vis. Precis som folk som jämt kommer för sent alltid har en ursäkt de själva tycker är rättfärdigad. Men som egentligen säger, min tid är mer värdefull än din, och jag skiter i att någon annan får stå och vänta. Precis på samma sätt tycker jag att personer som just nu inte tar ansvar för att smittspridningen ska minska i samhället, och har dumma ursäkter… rent av pissar på dem som faktiskt gör uppoffringar för att vara ansvarsfulla.
Tro inte att jag tycker det är kul att inte träffa mina vänner, familj eller släktingar.
Tro inte för ett ögonblick att jag uppskattar att undvika allmänna platser, affärer, träningsanläggningar eller folk överlag.
Jag väljer inte att ställa in semesterresorna vi sparat till och planerat i flera år, för att det är den lättaste vägen…
Jag avskyr att behöva neka mina barn de roliga aktiviteter som vi hade hoppats på att kunna göra på jullov, sportlov och andra ledigheter.
Men jag gör det för att vi tillsammans måste ta ansvar.
På samma vis som vi tillsammans måste ta ansvar för vår konsumtion, miljö, vatten, ren luft och vad vi äter.
Saker jag respekterar och värdesätter är folk som faktiskt gör något. Ingen kan göra allt, men man kan försöka göra något. När man gör val som är bra för många, för majoriteten, för varandra.
För om sanningen ska fram kan vi inte komma lika långt var och en för sig, som om vi samarbetar och drar åt samma håll tillsammans.
Jag ser det lite som en dans på en gigantisk mätsticka, framåt och bakåt.
Om jag gör en uppoffring som är bra för många, får jag gå framåt. Om jag gör en handling som är egoistisk och förödande för framtiden får jag gå ett steg bakåt.
Vi vandrar alla jämsides om varandra på mätstickan.
Problemet är när många i samhället gör egocentriska handlingar, då krävs att fler gör ännu större uppoffringar för att vi ska komma framåt. För att komma imål. För att våra barn ska kunna leva i ett samhälle som är friskt, med god hälsa och frisk omgivning.
Så, när du nästa gång står och vattnar din gräsmatta i smyg på kvällskvisten och det råder bevattningsförbud. Tycker jag att du är en idiot. En egoistisk idiot!
Och när du väljer att gå och handla trots att du har feber eller snuva. Samma slutsats.
Så visst kämpar jag med mina rätt starka åsikter. För jag försöker respektera och lyssna på andras åsikter. Det är ju inte säkert att just mitt perspektiv är det bästa. Men jösses vad svårt det är.
Så alla har vi dem. Även du, och andra omkring dig har ju en röv, samt även en åsikt.
