i Bruset i min skalle

När tankarna aldrig blir tyst. Det snurrar liksom konstant där inne i huvudet. Som en tvättmaskin med ett nonstop program leder den ena tanken vidare till den andra tills det snurrat ihop ett gigantiskt garnnystan av tankar, idéer, reflektioner och annat bra att veta.

Utåt sätt ser det ut att vara kreativa bra tankar. På insidan sker ett krig mot starka krafter. Inte bara mellan gott och ont, kärlek och hat. Men mellan att vara introvert, självspäkande, självutplånande och nedtryckande. Utan även mellan att vilja väl, vara snäll mot sig själv, självreflekterande och upphöjande.

Tankarna kring vitt och svart, gott och ont och om att hitta balans är långt ifrån nya. Jag skulle tro att de är lika grundläggande och gamla som våra olika religioner.

Jag är inte religiös. Jag är inte troende i religiös bemärkelse. Men jag tror dock på balans och på att göra gott. Jag finner min energi i naturen, i glädje och ibland hos andra människor.

Människor är dock svårt att finna kraft hos, eftersom det ibland kostar mer energi än vad de ger. Tyvärr tror jag sällan att personerna ifråga själva är medvetna kring detta.

Som när man träffar någon/några under en kväll eller varför inte bara över en promenad eller ett längre telefonsamtal, och de inte ställer en endaste fråga till dig. Dock är det aldrig tyst, och det är inte bara den ena parten som talar. Intressant fenomen som jag förmodligen kommer skriva mer om. Det är iaf något jag nämnt ett flertal gånger för mina allra närmaste vänner.

Vi är alla omgivna av ett konstant brus av ljud, tankar, arbete, barn, olika saker som ska göras varje dag. Det vi kallar livet. Ibland har vi massor av tid för reflektion, som under semestertider och föräldraledighet.

Under andra perioder i livet är det som om vi klivit på ett tåg som åker i ljusets hastighet och vi knappt hinner reflektera över det som sker omkring oss, hur andra har det, hur naturen ser ut och hur vi själva mår. Ändå fylls Facebook flöden och Instagramkonton av lyckliga bilder, maträtter vi smakat på och nya kläder vi har råd att inhandla. Ett konstant brus.

Jo, det där konstanta snurrandet sker inte bara i mitt huvud. Det finns överallt omkring oss. Det är inte lätt att värja sig mot alla intryck.

För ett par år sedan läste jag en rapport där det stod att dåtidens 15 åringar (förmodligen på 2000-talet) lärt sig lika mycket som en 75 åring gjort under hela sin livstid på 1950 talet. Och då handlar det om skolgång, fakta, intryck och annat som man ska kunna. Inte konstigt att det pågår ett konstant brus. Och detta var ändå innan den största socialamediavågen ens startat. Jag är tagen…

*Suck….och ett djupt andetag*

Min tvättmaskin i huvudet vet jag snurrar som snabbast när jag står i duschen, men tystnar långsamt under ett träningspass. När jag är som tröttast är den mest självkritisk, när jag är hungrig är den elak. När jag är fnittrig är den flamsig och när jag är i harmoni är den som mest kärleksfull.

Att vara självmedveten har sina fördelar. Att kartlägga sig själv och hur man reagerar i olika sammanhang gör att man kan använda sig av sina snurrande tankar på ett konstruktivt vis och snarare se det som en stryka än något jobbigt.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe till. Kanske tar jag tag i nåt av alla kreativa idéer som jag fått för mig att förverkliga.

Over and out

Showing 2 comments
  • Videline
    Svara

    Oj, så klockrent skrivet!
    Grymt Nina! Igenkänningsfaktor delux!

    Följ med på dans. Då tystnar åtminstone MITT brus, tillfälligt!

    kram Videline

    • nsominina
      Svara

      Tack för tipset.
      Jag följer gärna med, när det dyker upp någon trevlig dans igen. Åker du iväg på vintertid också, eller bara västerhagen som gäller?
      / Nina

Kommentera

Start typing and press Enter to search